Tatueringar brukar omnämnas som "ungdomssynder", men det kan jag knappast skylla på. Jag gjorde min första 1994, 41 år gammal.

Den stora frågan när man ska tatuera sig är inte OM, utan VAD. För inte tatuerar man sig bara för att få lite färg under huden. Det är alltså frågan om något motiv som säger något, inte för andra, utan för en själv. Lämpligen är det också motiv som tål att visas upp för andra människor och som tål att åldras.

Själv funderade jag kanske inte så mycket, eftersom jag en längre tid har fascinerats av de gamla istidsmålningarna i de europeiska grottorna.

Att jag sedan började med att tatuera dessa motiv har nog att göra med den lilla trendnissen som finns i mig.

Den första tatueringen jag gjorde är bisonoxen från Altamira, som finns på vänster överarm, tyvärr blev den spegelvänd och det lärde mig läxan att alltid göra en grundlig "research" och skaffa fler än ett underlag.

Men snygg blev den. Och den är ett mästarprov för tatueraren med tunna konturer och skuggor med övergångar till andra färger.

Men nu är jag inte längre så säker på att den är spegelvänd, såg ett tv-program från Altamira där den är åt samma håll som min tatuering!?

Här ser ni den förlaga jag använde mig av. Det är svårt att se om den är spegelvänd. Därför är det viktigt med fler bilder på verkliga motiv.

Men det är inte lätt att få tag på bra underlag från dessa grottor. Spanjorerna verkar inte speciellt stolta över att förvalta människans kulturhistoria.

De flesta bilder från de spanska grottorna är från Altamira, och de är ofta av den här kvalitén. Det finns en hel del yngre grottor i Spanien som har mycket inressanta bilder, men de där spanjorerna verkar inte vilja trycka några nya, moderna böcker med bra bilder.

Men är det någon som känner till någon bra litteratur om spanska grottor - hör av er!

Nästa år blev det en häst från Lascaux.

Om man nu har bestämt sig för att tatuera sig ska man inte bara rusa iväg till första bästa tatuerare.

Inte heller är det att rekomendera att titta på vad det kostar. Pris och kvalitet behöver inte hänga ihop, men det är sällan man får något som är svårt att göra för ett lågt pris.

Originalet!

Min (och många andras) tatuerare är Mia.

Hon finns på Hägerstensvägen 145 i Stockholm och har telefon: 08-18 17 87.

Men att välja tatuerare är mer än att bara välja någon bra sådan.

Det är en stor fördel om tatueraren har specialiserat sig på den typ av motiv som man har valt.

Året därefer en hjort från samma grotta.

En annan bra tillgång för en lyckad tatuering är om tatueraren tycker om motivet man vill ha.

Säger de "OK, släng hit armen snabbt, jag ska gå på lunch om en kvart!", kanske man ska gå någon annan stanns.

Och här är originalet.

Lascaux-grottan är mycket väldokumenterad, och det finns en hel del böcker med bilder därifrån.

Min bok som täcker Lascaux, är skriven av Georges Bataille. Tyvärr är den på franska, så jag förstår inte ett ord.

År 1997 tillkom det några "streckgubbar" från en kanske lite mindre känd grotta - Trois Frères.

Dessa är igentligen ristade i grottväggen och alltså inte målade.

Nu ville jag inte göra någon "scarification" - så jag lät göra dem som om de var målade, och när jag ändå höll på att fuska så passade jag på att flytta dem lite inbördes.

Och här är dom, i verkligheten!

Min verklighet.

Den här finns visserligen i anslutning till hjorten på min rygg, men så är inte fallet i verkligheten.

Dock är den från Lascaux men vad den föreställer är inte klart.

Eventuellt är det ett bomärke eller något liknande.

Detta är antagligen, även det, ett bomärke eller så.

Eller kan det vara ett djur? Kanske en sköldpadda eller ett bältdjur, men bältdjur finns inte i europoa, i alla fall inte nu längre.

Helt klart en kommande tatuering.

Här kan ni se hur dessa "bomärken" är placerade

I år (1998) ska jag göra ett länge eftertraktat motiv, nämligen trollkarlen från Trois Frères. Men det blir nog först till hösten.

Jag återkommer!